Vi var del av Mustarindas program Post-Fossil Aesthetics som ateljéstipendiater under hela oktober 2017.

År 2017 fokuserar Mustarindas ateljéstipendium på postfossila bränsleexperiment : att bli medveten om hur våra liv och våra möjligheter att uppleva saker påverkas av fossila bränslen och att pröva hur vi kan nå bortom den massiva användningen. Postfossila transitioner pågår, på grund av skärpta klimatpolicys och minskande avkastning av fossil bränsleproduktion. Detta är inte bara en teknisk fråga. Det sätt på vilket människor nu relaterar till saker och andra människor har möjliggjorts och styrs av stora mängder lättillgängliga, högkvalitativa fossila bränslen. Den upplevda bortkopplingen från – eller segern över – den materiella världen kan inte upprätthållas med enbart förnybar energi. Utan det enorma överskottet av energi från fossila bränslen som industriländerna haft tillgång till under de senaste cirka 150 åren, kommer mänskliga praktiker att behöva omorientera sig kring materialflöden. Detta suddar inte ut de gemensamma erfarenheterna, förståelserna och språken som mänskliga samhällen hade under fossilåldern: uppenbarligen går vi inte och kan inte gå bakåt i tiden. Under fossileran etablerades demokratiska institutioner och intellektuella yrken. Samtidigt övergavs stora narrativ, flera hundra år gamla traditioner och en estetik nära kopplad till materialen och verktygen gick till stor del upp i rök.

In 2017 the Mustarinda residency focuses on post-fossil fuel experiments: becoming aware of how our lives and our capabilities to experience things are conditioned by fossil fuels and trying out how we might reach beyond their massive use. Post-fossil transitions are underway, due to tightening climate change policies and diminishing returns in fossil fuel production. This is not only a technical matter. The ways in which humans now relate to things and other humans is made possible and governed by large quantities of easily available, good quality fossil fuels. The felt disconnection from – or victory over – the material world cannot be sustained with renewable energy only. Without the huge surplus energy from fossil fuels to which industrial countries have had access during the last 150 years or so, human practices will have to re-orientate again more closely around material flows. This does not erase the shared experiences, understandings and languages human communities had in the fossil era: obviously, we are not going and cannot go backwards in time. In the fossil era, democratic institutions and intellectual professions were established. At the same time, grand narratives, centuries old traditions and aesthetics closely tied to the materials and tools at hand were to a large degree overcome or ‘melt into air’. https://mustarinda.fi/en/residency/post-fossil-aesthetics-2017